Jag Tänker På Dom Ibland
Carl Linnaeus, så som har hette från början innan han adlades 1761 och blev Carl von Linné, föddes den 13 maj 1707 på Råshults komministerboställe i Småland. Han var alltså en prästson och förmodades också läsa till präst, men han blev så mycket mer. Hans trehundraårsminne firas nu på många ställen under hela året både i Sverige och utomlands. Trädgårdsskribenten och fotografen Karin Berglund har verkligen tänkt på Linné, "mannen med ögon som ett lodjur, han som såg allt. Hurdan var han, hur orkade han, var han lycklig? Vad tyckte hans hustru? " Under dryga 10 år har hon plöjt igenom allt hon har kommit över om Linne och hans livsverk. Hon säger sig ha "läst igenom många Billy-hyllor fulla med böcker" och botaniserat i undangömda arkiv efter kunskap om denne store, lille man. Hon har varit i Linnés barndomstrakter, besökt den lilla röda stugan i Råshult där Linné föddes, på nytt gjort några av hans mödosamma resor och forskat i hans gärningar som läkare, lärare och forskare. Men så konstaterar hon också redan i början på sitt 400-sidiga praktverk om honom: "Visst måste man älska Linné!
Jag tänker på dom island riptide
– Om jag kan göra något för att bidra, så kan ungdomarna känna att "Edin tog sig genom skiten och nu är han där". Det är bara positivt om barn och ungdomar skulle se mig som en förebild. Han utvecklar: – Man gör tidiga val i livet och många uppoffringar. De förebilder jag hade var inga förebilder. Människor som är kriminella är inte framgångsrika människor. För att bli framgångsrik måste man unna andra framgång. Jag lärde mig tidigt att jag inte föll för grupptrycket, utan kunde gå min egen väg. Hur viktig var fotbollen? – Den betydde allt, det var min räddning. Jag bodde på fotbollsplanen. Kan du tänka tillbaka och känna att livet kunde sett väldigt annorlunda ut utan fotbollen? – Livet hade definitivt sett annorlunda ut annars. Det är lätt att falla in i de banorna och umgänget, men det var aldrig något som lockade. Jag har alltid drömt om att bli fotbollsproffs och har alltid kunnat tänka mig att göra vad som helst för att bli det. Jag var fotbollskillen. Har du kompisar som tagit andra vägar i livet?
Vi gick ut och kramade om varandra och grät i fem minuter. Sen sa vi att vi skulle klara det här tillsammans. Issa Iskander. Foto: BILDBYRÅN LÄS MER: Issa Iskander har avlidit "Hade en annorlunda relation" De kämpade sida vid sida till sista stund. Den 14 augusti somnade Issa in. – Det var en kamp mot klockan, det var en jobbig tid för mig. Vi stod varandra nära och hade en annorlunda relation. Han var mer än min sportchef, vi hade ett speciellt band. Han har hjälpt mig så mycket. – Det var oerhört tungt när han gick bort. Det var väldigt tufft. Det var svårt att ta in vad vi hade förlorat, vad jag hade förlorat. Hur mycket var han med i dina förhandlingar med Gais? – Han var med och pushade in i det sista till att jag skulle skriva på för Gais. Han ville se mig lyckas. När jag hade skrivit på hälsade jag på honom på sjukhuset. Jag kom med en makrill och en tårta. Han skrattade bara och sa: "Så du är klar för Gais nu? ". Det var ett bra slut. Han önskade mig verkligen det bästa. Mer än något annat var det en viktig lärdom om livet för Hamidovic.
Men när den springer över gröna ängen. Nåååååww. Uppdatering: den här grisen verkar ha det bättre tycker Anna. Dom små grisöronen fladdrar där med. Jag tycker nog att citygross grisen är snäppet sötare. Om filten som försvann. Föga förvånande försvann min fina picknickfilt på Valborg. Den här gången var det inte jag som var full och slarvig utan alla andra. Någon ryckte den troligtvis från min väska i något tumult. Nu är sommaren snart här och jag vill ligga på en gräsplätt och njuta av solen. Jag har letat filtar på stan men utan resultat. Ja, jag vet att det finns på Åhlens men de föll mig inte i smaken. Jag vill ha glada färger och romantiskt mönster. Typ. Tips någon? Uppdatering: Jo, det ska vara sån med plastad baksida. Ni vet. Om pojkar och flickor i skolan. Såg ni det där skolprogrammet igår, med han den smale brittiske mannen som brukar leda körer? Nu skulle han lära pojkar läsa på en engelsk skola. Typ 11 år var väl killarna. Är det verkligen ett problem att pojkar i den åldern har sämre skolresultat än flickor?
Det är svårt att koppla bort allt, men jag försökte verkligen vara professionell. – Dagen efter jag skrev på var jag och jobbade på fritids med 30 skrikande barn. Det är kontraster i livet. Direkt tillbaka till verkligheten. Viktigt att vara ödmjuk i det läget? – Jätteviktigt, det kan svänga fort. Nyförvärv och förluster Nyförvärv: Felix Kasper Eliasson (Lerum), Edin Hamidovic (Husqvarna), Pascal Olsson (Assyriska), Marcus Bergholtz (Utsikten), Andreas Östling (Örgryte), Stefan Ilic (Brage), Niklas Olsson (Utsikten), Jesper Westermark (Utsikten), Junes Barny (El Jadida), Alexander Nadj (Utsikten), Jonas Lindberg (Sarpsborg), Allan Mohideen (Utsikten). Förluster: Ziyaad Basson (Pretoria), Alibek Aliev (CSKA), Sebastian Möller (Varberg), Jesper Johansson (Mjällby), Andreas Peterson (Levanger), Benjamin Westman (Husqvarna), Mavroudis Bougaidis (Podbeskidzie), Luka Mijaljevic (Eskilstuna), Simon Silverholt (Mariehamn), Anton Wede (Falkenberg), Tobias Johansson (Carlstad). LÄS MER: AVSLÖJAR: Allsvensk klubb jagar Hamidovic Fullt fokus på Gais Det faktum att han aldrig tagit några genvägar utan gått via Skövde, Motala och Husqvarna i division 1 innan han tog klivet till Gais och superettan har nog bidragit till den där ödmjukheten, menar han.
Jag tänker på dom ibland
Det skilde sex år mellan dem, Camille fick bli både storasyster och bästis för Charlotte. – Vi delade så mycket tillsammans, jag vet att jag aldrig kommer att glömma henne, säger hon till l'Équipe Efter olyckan döptes träningsbassängen i Nice om i Camilles namn, den första veckan stod en stor minnesskärm rest vid Place Masséna mitt i stan. Ett par veckor senare hölls de franska mästerskapen i simning, och inför ett av passen sändes en femton minuter lång hyllningsvideo i simhallen. Charlotte Bonnet borrade ner huvudet och lyssnade på musik, för att slippa se den just där och då. Sedan vann hon fem distanser på de franska mästerskapen och simmade starkare än hon någonsin gjort. Hon kan inte riktigt förklara varifrån kraften kom, och hon vet inte riktigt varför hon inte ens var nervös när Camilles mamma bad henne hålla tal inför en sorgsvart begravningssal hemma i Nice. Hon sa bara som hon kände, direkt till en storasyster som både var borta och där: – En gång sa du till mig: "Vad skulle jag göra utan dig?
– Jag lärde mig där och då att så här kan livet se ut och det är inte mycket man kan göra. Man får bara lära sig att leva med det. Jag tänker på honom nästan varje dag. Man inser att fotbollen inte är så viktig? – Jag insåg att jag precis förlorat en fantastisk människa. Han brukade alltid komma in i omklädningsrummet innan matcherna och var på varenda träning. Att inte se honom mer... Vi kunde inte träna. Jag tror vi gjorde en träning inför matchen mot Landskrona den veckan, det gick bara inte. Det var väldigt jobbigt. Edin Hamidovic. Foto: BILDBYRÅN LÄS MER: Kaxiga löftet: "Då ryker ögonbrynet" Vill ge något tillbaka Edin Hamidovic kommer från ett område i Jönköping som heter Öxnehaga. Det är uppväxten där som format honom och gjort honom till den han är i dag. Nu hoppas han kunna ge någonting tillbaka. – Det skulle betyda allt. Jag hade förebilder som jag såg upp till som inte var fotbollsspelare, utan kriminella. De spelade fotboll på gården men jag insåg först när jag var 12-13 år att det inte var de här killarna man skulle se upp till.
– Man märker skillnaden mellan division 1 och superettan och inser att man måste lägga ner stort arbete för att lyckas. Trots att Edin Hamidovic endast hunnit vara i Gais ett par månader så finns det redan intresse från allsvenska klubbar, vilket GT tidigare berättat om. – Jag tänker inte på det alls, mitt fokus är enbart på Gais, säger han. Är det något som sporrar dig? – Jo, men det är ju ett kvitto på att man gjort något bra. Inte mycket mer än så. Sen är det skillnad på intresse och konkreta saker. Det är få saker som betyder lika mycket för Edin Hamidovic som fotbollen. Men ibland händer ändå fruktansvärda saker som gör att allting bara känns tomt och jobbigt, fotbollen bleknar. I augusti förra året avled Husqvarna FF:s sportchef Issa Iskander efter en kamp mot cancern. Han blev bara 40 år. För Edin Hamidovic var det en av de jobbigaste perioderna i hela livet. – Vi satt alla inne i omklädningsrummet när han berättade det för oss, det var väldigt tungt. Efteråt brast det för honom och det brast för mig.
- Jag taenker paa dom inland hills
- Jag taenker paa dom inland empire
- När får man ta mellan mc
Pojkarna går ju ändå (statistiskt) alltid om senare. Det är väl inte så viktigt vem som leder i halvtid. Eller? Jag tyckte hela grejen kändes som en felprioritering. Vidare var det ju enormt trist att det pojkarna fick göra istället för att gå på lektioner var så enorm stereotypa manliga saker. Sport och våldsamma lekar och såga i träd. Föreställer ett liknande program med flickor där de fick ägna sig åt "mjuka", "feminina" aktiviteter hela dagarna. Plocka blommor, ta hand om andra, vara snälla och tysta, kamma håret. Då hade folk blivit sura. Jag tänker; men allt det här som pojkarna gör nu kan dom ju redan. Skulle dom inte lära sig nya saker? Visst kan jag hålla med om att det är ett problem att det som belönas i grundskolan uteslutande är att vara snäll och tyst och sitta stilla. Det passar inte alla och jag tänker mig att det är bra att träna på andra färdigheter med. Men det måste väl vara viktigt för alla elever, inte bara för de som är dåliga på att just sitta tysta. Kan de inte lära tjejerna att vara lite bråkiga också?