Var Jag Går I Skogar Berg Och Dalar Text
Och när i hans anlete jag blickar, trött av livets bitterhet och strid, snart jag åter mig i striden skickar, stärkt utav hans Andes höga frid. Var jag går, skall han mig ännu följa, han, min ende vän i tunga år. Om han än en tid sig skulle dölja, snart han åter stilla med mig går. Om till sist jag segnar ner och dignar under livets börda, dock jag vet: han är när mig, han mig än välsignar in i dödens dunkla hemlighet. Var jag går en gång i himlens rike, först och sist jag honom söka skall. Bland de saliga är ej hans like, där de stå inför Guds fotapall. Vad jag lidit för hans skull i tiden skall jag snarligt glömma vid hans röst, när han hälsar mig hos Gud med friden och min själ tillsäger sitt: Var tröst.
Jag och min far
- Jag och min far
- Var jag går i skogar berg och dalar text analysis
- Var jag går i skogar berg och dalar text
- Var jag går i skogar berg och dalar text citation
- Var jag går i skogar berg och dalar text messages
- Biljetter till Ett dockhem 2, Halmstads Teater, ons 8 maj
- Var jag går i skogar berg och dalar text messaging
- Var jag går i skogar berg och dalar text generator
- Hur många ml är ett kaffemått
- Var jag går i skogar berg och dalar text converter
- Häxorna i eastwick jöback
- Vilket kreditkort är bäst
Det var jag
Var jag går i skogar berg och dalar text converter
Text: Psalm – 251 Vart jag går i skogar, berg och dalar Text: Carl Olof Rosenius Var jag går, i skogar, berg och dalar, Följer mig en vän, jag hör hans röst. Väl osynlig är han, men han talar, Talar stundom varning, stundom tröst. Det är Herden god. Väl var han döder, Men han lever i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder Med osäglig trofasthet, Allt vad vi till evig tid behöva, Allt för evigt ha vi i vår vän. Allt som här vårt hjärta kan bedröva, Känner han och hjälper det igen. Väl försvinner ofta vännen kära, Men han sade själv: En liten tid, Sen en tid igen, och jag är nära, Då blir åter fröjd och frid. När på Tomas segerfursten tänker, Där han full av sorg och otro går, Skyndar han och nåden honom skänker Att få se och röra vid hans sår. Tomas, rörd av Jesu hulda hjärta, När han skåda får hans marterskrud, Ropar i sin glädje och sin smärta: O min Herre och min Gud! Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka, Som fördriver otrons mörka kval. Korsets bild i hjärtat värdes trycka Till besegling av mitt nådeval.